Det hände något under min och Lojsans långpromenad förut. Förutom att jag fick överjävligt skavsår av mina ballerina så var det något som slog mig. Jag har verkligen tagit studenten. Och jag har förstått vad det innebär. Jag gjorde nog inte det den 11 juni. Då var allt bara fest och jag tänkte nog inte så mycket på varför egentligen.

Nu har vi gått in i augusti och jag kan tänka mig att många börjar räkna sommarlovsdagarna som är kvar. Hur många kan det vara? 20? Något sånt. Sen ska dom tillbaka till skolan och påbörja ett nytt år med en jävla massa plugg. Själv räknar jag ner hur många dagar jag har kvar att jobba. Ungefär 20 dagar. Sen har jag ledigt.

Om jag vill kan jag ta ledigt hela livet. Jag bestämmet helt och hållet själv vad jag vill göra nu. Total frihet. Skönt, och skrämmande. Men mest skönt.